Natten till söndagen kom jag i säng i bra tid, trots bra filmer på tv o ett yngel som ville se dem med mig. Jag är numera allt noggrannare med att försöka lägga mig i ungefär samma tid o gå upp i ungefär samma tid varje dag, visst har tiden förskjutits en del under fyra dagars ledighet men intentionen ligger kvar. Det är vad som kallas sömnhygien, den grundläggande modellen för att få god sömn o god vakenhet.

Jag somnade o sov någon timme. Vaknade av att en barn lekte i lägenheten ovanför, i rummet ovanför mitt. Ni som hört denna lek känner säkert igen beskrivningen: Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Jag räknar ut att det måste vara ett ganska litet barn, för att uppskatta den monotona leken. Under 5 år, sannolikt 2-3 år, eller i och för sig äldre men i sådant fall med mentalt handikapp.

Tänkte då, hmm, klockan är runt midnatt ungen bör snart stoppas i säng av sina föräldrar. Lyckades somna om, med en kudde under o en ovanpå huvudet, för att minska duns i golvet ljuden.

Vaknade igen vid tvåtiden av samma ljud: Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Irritationen började krypa i mig. Var f-n finns föräldrarna o vad tänker de med som låter ett litet barn leka denna lek mitt i natten i en flerfamiljshus där alla andra försöker sova. Så hör jag faktiskt en vuxenröst från rummet ovan, inte vad den säger men någon slags kommunikation med barnet är sannolik. Jag somnar om med kuddar kring huvudet igen.

Vid tretiden – samma ljud igen: Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Klättrar upp – hoppar ned, duns i golvet. Nu är jag redo att kliva ur sängen o gå upp till lägenheten ovanför o själv natta ungen.

Jag vet, jag ska vara tacksam att jag inte längre jobbar enligt schema. Nu då jag endast jobbar helgfria vardagar så får jag oftast sova de nätter jag behöver utan att störas av grannar som festar hela nätterna. Det var värre då jag jobbade nyårdagar, midsommardagar o liknande, då alla ansåg sig ha rätt att festa ljudligt hela nätterna o jag skulle börja mitt pass kl 07.00. Ändå blir jag störd, irriterad, dels av föräldrar som inte tycks bry sig, dels av att de låter en liten unge vara vaken till småtimmarna o hålla huset vaket.

Jo, jag är lättstörd då jag sover, det är bara att erkänna, o dagen efter en natt som denna är jag fortsatt lättirriterad p g a huvudvärken jag får då jag sovit illa – liknar baksmälla, men utan alkoholintag.

Mitt mer medkännande jag tänker att de kanske kom hem från en utlandsresa igår o ungen har fel tidsformat, sånt händer ju. Dessutom har de, sedan de bytte lägenhet med mina tidigare grannar någon gång förra våren, faktiskt inte stört mig över huvud taget… jämfört med deras föregångare som hade tradition av just denna lek på nätterna. Kanske är det den tidigare irritationen över dessa som fick mig att gå igång så snabbt nu?

Hur som, det är vinter, det är vackert ute – dags att släppa taget om detta o åka o jobba istället.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Denna julafton hördes en ny tradition i vårt hem, sonens mobil pep ganska konstant. Sms på sms pep in i vårt hem. Jag brukar kunna bli irriterad på detta pipande vanliga vardagskvällar då vi äter middag… detta var värre. Det tog liksom aldrig slut, hela dagen pep det, o det fortsatt på juldagen men i något mindre omfattning.

Jo, jag fick ett antal julhälsningar via sms jag med, men jag har inte svarat på dem ännu. Det var gott att få dem, men jag är allt lite gammaldags… jag tänker sätta mig i lugn o ro o svara på sms en vardagskväll nu i mellandagarna. Inte vill jag ägna de, i min tanke, fridfulla o vilsamma juldagarna till att blippa på mobilen… Det är alltså inte så att jag inte bryr mig om mina vänner som sände jul smsen till mig, jag önskar dem en underbart vilsam julhelg, men jag väljer aktivt att inte blippa in det via mobilen. Jag väljer faktiskt att inte ens ringa någon i onödan under julhelgen. Tänker att var o en har sitt, vare sig den är ensam eller med familj/släkt.

Men jag måste ändå återge ett av dem, hmm måste o måste men här kommer det:

För det nya året önskar jag dig glädje, hälsa, kärlek och bla… bla… bla… Allt skitsnack! Bara nonsens! Jag önskar dig otroliga knull, oförglömliga orgasmer, att du arbetar hälften men får 3 gånger betalt, tusen nätter av njutning och att du vinner på lotto o blir miljonär. Om du skickar hälsningen vidare till 10 personer händer inte ett skit, som vanligt, men åtminstone kan en vän få ett gott skratt! – God jul o Gott Nytt År!

Fick även ett med en läcker strippande tomte… men min dotter ville inte se hela – undrar då vad hon tycker om messet jag återger här ovan ;-)

På nyår brukar jag själv messa en hel del, till folk jag tänkt på under året men kanske inte haft kontakt med – ungefär som med gamla tider julkortstradition. Julkort kan man sända till varandra i 30 år eller mer, utan annan kontakt (vet jag från min mor som envist fortsätter julkorta medans jag vägrar).Kanske är smsandet den nya julkortstraditionen? Är det till det bättre eller till det sämre? Julkorten är, i min upplevelsevärld, ett ”måste” som jag vägrar befatta mig med. Kanske är sms på julafton ett nytt ”måste”? Kan någon bli besviken eller arg på mig om h*n inte får ett jul sms? Skulle så vara så får h*n bli det. Är det något jag har mycket svårt för så är det kulturella ”måsten” både gamla o nya. Fördelen med julkort, som jag ändå inte skickar, är att de är tysta o dimper ner i lådan på vardagarna före eller efter jul…

Så, vänner, bekanta, nära o kära – önskar er en gott slut på året o ett gott nytt 2010! Hoppas ni, liksom jag, hade en vilsam o fridfull julhelg :-)

Här kan du läsa ett inlägg om bl a Telias julstatistik. Här ogillar bloggen Tomteverkstan det moderna julkortet o här får du en idé om det fria innehållet i de nutida moderna julhälsningarna via sms.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Min dotter bad mig om hjälp att sätta upp håret med ett
hårspänne en kväll då hon var hit o hälsade på, hon lyckades inte själv. Jag lyckades inte heller. Hårspännet var för ”litet” o hennes hår för tjockt, trots att frisören tunnat ut det till hälften av normalvolymen. Då jag gick för att se om inte jag hade några större hårspännen kvar från den tiden då jag hade långt hår. Konstigt egentligen att jag sparar på allt möjligt i så många år… det är nog typ 16 år sedan jag klippte av mitt långa hår…

Hittade en bild på mig från den tiden, dottern är väl 1½ på bilden o jag 20. Tänk vad tiden går…

Hur som, spar gör jag på mycket. Gick igenom mina burkar med smycken o annat smått o gott. Hittade en del grejer jag inte hade en aning om att jag hade kvar o annat som jag nog visste om men inte haft en tanke på.

Vi återfann dotterns tenntrådsarmband som hennes mormor tillverkat o gett henne någon födelsedag, ett armband vi trott var försvunnet. Det blev glädje!

Sen hittade den unga kvinnan ett o annat som jag skaffat mig under åren i smyckesväg, sånt som jag trott att jag skulle ha på mig någon gång men som aldrig blev använt. Halsbanden i olika naturmaterial fick hon med sig hem, den unga kvinnan har högre ambitioner än sin mamma då det gäller att klä sig snyggt o med passande smycken…

Vi fyndade örhängen tillverkade av Salvadoranska flyktingar i Nicaragua på början av nittiotalet. På den tiden var jag rätt aktiv i solidaritetsrörelsen o hjälpte till att sälja deras produkter i Sverige.

Visst är de fina, tillverkade av kalebass (?).

En rätt intressant kväll blev det, inte blev den som vi tänkt men den blev bra o vi var rätt nöjda bägge två.

Jag hittade annat spännande också, men nog för idag :-)
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Nästa sida »