Idag hälsade jag på regnet mot min bara hud

Jag hade velat dansa av glädje 😀 men insåg att det inte riktigt passade sig… Inte mitt i bostadsområdet…

Jag är ju ingen liten flicka längre…

Men jag gick ut i min miniträdgård, i shorts och bikini överdel,

sträckte ut armarna och lyfte ansiktet mot himlen

Njöt av dropparna som föll på min bara hud

Ljublade inombords

Gårdens barn kom springande ur sina regngömslen

och deltog i mitt upptåg, delade min ljublande glädje

Vi hälsade på regnet tillsammans ❤

Tänk så lite som behövs för att få mitt inre att ljubla,

i glädje och tacksamhet,

bubblande, sprudlande –

när lilltösen i mig skymtar fram och älskar livet som ÄR

Här och nu i omfamnande kärlek

En trygg plats

Jag övar på en övning…

att visualisera en trygg plats

Hjärnan slår bakut

Pendlar mellan omöjlig uppgift och

vad f-n är det för fel på mig som inte kan prestera i denna visualiserings övning

Observerar – Hot systemet går alltså igång fullt ut – går inte, kan inte, självkritiken blommar

Lite stöd får det av mitt prestationssystem med drivet att vilja vara duktig / duglig

Observera

Acceptera mig själv

Hålla om mig själv

Ge förståelse till både lilla och stora mig

Hittar slutligen en detalj i min framväxande visualisering – där finns en älskad koltrast, en färgmässigt oansenlig fågel med sin magiska sång i livets skymning och gryning.

Ett löfte att ljuset kommer åter

Ett konstaterande att livet är ett underverk då en minst anar det

Jag övar vidare och tänker att detalj för detalj med tiden kommer att skapa en helhet

En trygg plats finns där inne i visualiseringens värld

Även i min själ ❤️

Medkänsla

Att observera skeenden där jag själv är delaktig och samtidigt liksom hålla om mig själv, trygga mig själv, acceptera mig själv 😇

Även då jag svämmar över av känslor jag inte lyckas reglera. Med ena foten över i observerandet. Möjliggöra mitt eget hållande av mig sjäv, i trygghet och acceptans ❤️

Livets tre Ben

Bekräftad

Behövd

Berörd