Oj vad nära att det gick åt pepparn med min resa

Jag har sedan i somras planerat att göra mitt vuxna livs första semesterresa, i vår då då jag fyller 40 hade jag tänkt mig ligga på en strand i Vietnam. Inga ungdomar, inga hänsyn – bara jag.

Jag valde en resa till Phu Quoc o denna hotellmiljö:

Sedan dess har jag haft bilder i huvudet, sett sekvenser, gjort mig föreställningar. Njutit av det som komma skall.

Igår kom en brev med posten – resan inställd pga för få bokningar.

Världen liksom rasade ihop, ytterligare lite. Mina bilder fastande o gick upp i rök.

Resebolaget hade lite idéer redan i sitt brev; åk ett annan datum, åk till Thailand, till Mexico, till Egypten, till Kanarieöarna. Allt blev bara HELT FEL i mig. Jag skulle ju ligga där långt borta för att slippa fylla 40 här hemma, min lilla 40 års kris skulle förpassas till att bli en naturupplevelse i solen utan någon som kände till den lilla detaljen om kärringen som ”blev gammal”.

Att åka till ett annat land, resa bara för att resa. Nej, jag ville inte till Khao Lak i Thailand, till Mexicos tusentals gringos, inte till Kanarieöarnas tusentals svenskar – Egypten, inte dit heller. Jag hade specifikt sökt mig till ett buddhistiskt land för att det var vad jag ville uppleva. Ett land med den historia o nutid som Vietnam har var det jag ville.

Min dotter fick höra mitt depp förstås.

Dottern: -Men mamma, varför åker du inte det andra datumet?

Jag: -Det är ju inte då jag fyller år, jag har planerat att vara borta då jag blir 40.

Dottern: -Men du vill ju just dit, det är din 40 års present till dig själv – spelar det någon roll?

Jag: -Men jag har ju gjort bilder i huvudet, nu kraschade bilderna o jag får inte ihop det.

Dottern: -Hmm, det där känner jag igen mamma….

O hon har ju så rätt den goa unga kvinnan. Det är välkänt i vår lilla familj att vi gör oss bilder av hur något ska bli, gör oss föreställningar, förhoppningar o drömmar – vilket riskerar att göra oss besvikna då vi väl står där i nuet o borde uppleva det ”in real”.

Jag ringde resebolaget idag o bokade om min resa. Det blir ett par veckor tidigare o jag kommer att få stå ut med att bli 40 år här hemma i Sverige.

Men hit ska jag – det blir ett annat hotell o ett annat datum – men DET BLIR AV!!!

 

Läs även andra bloggares åsikter om 40-års kris, Phu Quoc, semester, semesterresa, Vietnam