När du frågar hur jag mår…

…o jag svarar med att berätta hur X mår.

När du åter frågar hur jag mår… o jag svara med att berätta hur jag mådde i förrgår….

Du ställer frågan gång på gång. Till slut ser jag, hör jag, vad jag svarar eller rättar sagt att jag inte alls svarar på hur jag mår.

Jag har mera koll på andras mående, andras skeende, yttre händelser som påverkat mig – än på mig själv, här o nu. Jag är transparent o står vidöppen i mitt inkännande, mitt empatiska sinne. Dränerar mig själv. Tappar bort mig. Mitt i Här o Nu, trots andningen, trots närvaron.

Hur mår jag? Har jag åter tappat bort mig själv? Jag som för min dagliga Här o Nu kamp, som övar mina tankestopp. Jag som nu sätter gränser, som går hem vid arbetsdagens slut, som vilar (oftast) på lunchrasten.

O ändå – är jag inte på plats i min egen kropp, i min egen själ, i min egen känsla.

Hur enkelt du påvisar detta. Utan att peka. Du låter mig upptäcka själv, i min egen takt. Med dina små frågor.

Tack!

Läs även andra bloggares åsikter om här o nu, medberoende, självinsikt, Tacksamhet